Då vi läser vad olika nomineringsgrupper säger vad de vill prioritera skriver de nästan alltid att de vill prioritera barn och unga. Alla är med på att vi ska prioritera dem. De är vår framtid. Det tycker även jag som i hela mitt liv arbetat med barn och haft dem runt omkring mig. På kyrkomötet skrivs motioner om att vi ska följa barnkonventionen. Men vad menar vi egentligen med att barnen är viktiga? Var är deras plats i församlingen? Det här är några tankar från mig kring det här.
Vårt uppdrag är att göra Jesus Kristus känd, trodd, älskad och lydd. Det gäller för alla – även för barnen. Men hur vi ska göra det är en annan fråga. Många församlingar satsar mycket på barnarbetet, men vad innebär det? Är målet att ha en bra verksamhet eller att lära känna Jesus? Min erfarenhet är att det är lätt att ha mycket verksamhet, men med alltför lite innehåll. Det här är tankar hur jag skulle vilja att det får fungera i församlingen.
Söndagsudstjänsten
Allt i församlingens arbete ska leda till söndagens gudstjänst som är höjdpunkten i veckan. Där tar vi med barnen, som är en naturlig del av gudstjänstdeltagarna. Om de blir sedda av oss vuxna är
det min erfarenhet av att ha
tagit med mina egna barn och barnbarn till kyrkan, att de oftast trivs i miljön om det finns böcker och andra saker som passar dem. Om det sedan finns ett rum, dit föräldrar kan gå med barnen när orken inte räcker till för de små, så blir det ännu bättre.
Saft, bullar och lek med andra barn efter gudstjänsten är en höjdpunkt. När föräldrarna längtar till söndagens gudstjänstgemenskap gör ofta barnen det med. Ibland vill de inte, men det är en verklighet för föräldrar i många sammanhang. Barn behöver visas respekt för att i sin tur respektera de vuxna. Ingen begär att det ska vara knäpptyst. Små fötter måste få röra på sig.
Vardagsarbetet
Barnens vardagsverksamhet är viktig. Den ska innehålla ett tydligt budskap om att lära känna Jesus Kristus. Mycket av kyrkans barnverksamhet präglas av lek och pyssel. I skolan lär sig barnen inte mycket om bibelns berättelser och därför ligger det ännu större ansvar på kyrkan att föra dessa berättelser vidare. En naturlig del i andakten är också att lära sig att be tillsammans för både litet och stort. Jag känner många vuxna, både i Sverige och utomlands, som har kommit till tro genom att vara med i en kyrklig barnverksamhet och sedan fortsatt vidare.
Det är viktigt att ha bra undervisningsmaterial, något som jag många gånger har fått leta efter. Just innan jag satte mig för att skriva detta fick jag via mail information om SALT:s undervisningsmaterial ”Skatten”. Läs mer på www.skatten.nu . Korta filmer som jag använt hemma för förskolebarn är vischan på http://tvinterplay.se/category/barn_musik/barnprogram-vischan/.
Barnen har rätt till en egen tro!
Kristina Töyrä
Kiruna
